Idag när jag kom hem efter jobbet möttes jag av tre glada barn! Sara, Moa och Hedvig. Dom gick hem själva efter skolan och det hade gått jättebra! Denna gång fick Sara mina nycklar eftersom alla andra extranycklar inte gått att öppna dörren med. Förra gången fick Moa gå upp till grannen som följde med ner och hjälpte till att få upp låset... Måste köpa en blomma till honom som tack...Och Massor med telefonsamtal i stilen med " mamma nycklarna passar inte" och " mamma, du måste komma hem så att vi kommer in" och mamma, Mats våran granne försöker öppna dörren men det går inte"
Panik i kubik!! Vad har jag gjort? Låter barnen gå hem själva!! Och ger dom en nyckel som INTE fungerar?! (till slut fungerade den...) Ja, den dagen vann jag priset som den mest korkade mamman iaf... Mitt i allt detta kaos, ringer Sara upp mig, för vilken gång i ordningen vet jag inte, slutade räkna efter 4:e samtalet, och säger: "Mamma, Mats kunde öppna dörren till oss!" Då var ju jag redan halvvägs ute i bilen och tänkte att jag måste ju hem och öppna till dom, så får jag åka tillbaka till min kund när jag öppnat dörren.
Men då säger min otroligt kloka och snabbtänkta Sara, "Mamma, du behöver inte komma hem direkt nu, vi tar lite mellis och du kan jobba klart i lugn och ro."
Så, idag, när jag ringde hem för att kolla om tjejerna hade kommit hem, svarade Moa i telefonen. Jag hann bara säga: hej Moa det är mamma. Så fick jag ett svar, "jaaaaaa, det gick jättebra idag med dina nycklar! lätt som en plätt!!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar